VID EN KATASTROF...

 

Den här sidan ger information om vad som händer när man utsatts för en traumatisk händelse. Du som anhörig eller vän är mycket viktig och kan vara personen till stor hjälp genom att vara närvarande och lyssna.

 

Om en traumatiserad person inte har kunnat bearbeta en traumatisk händelse kan den kapslas in i psyket och senare yttra sig som ångest, depression, sömnstörningar, psykosomatiska problem eller relationsproblem. Då föreligger ett behov av professionell hjälp med bearbetning.

 

En traumatiserad person går igenom olika faser:

 

-Chockfas

-Reaktionsfas

-Bearbetningsfas

-Nyorienteringsfas

 

CHOCKFAS

Kan pågå i minuter till timmar. Vid sorgreaktion kan chockfasen vara mycket långvarig.

 

Kännetecken

  • visar inte känslor

  • på ytan lugn, kaos inombords

  • svårt att ta in information

 

Hjälpbehov

  • fysisk och psykisk värme

  • kroppskontakt beröring med lyhördhet och respekt för den andres behov

  • ej lämnas ensam – närvaro

  • någon som lyssnar

 

REAKTIONSFAS

Från minuter upp till 4-6 veckor

 

Kännetecken

  • uttrycker känslor

  • försöker hitta orsaker till vad som hänt. Varför?

  • svårt att upprätthålla mathållning och sömnvanor

  • psykosomatiska reaktioner

  • kan pendla mellan trötthet och irritation

  • kan bli aggressiv och anklagande

  • känslomässigt labil

  • En reaktion av sorg kan plötsligt komma över personen med uppvällande gråt, tryck över bröstet, det snör samman i halsen, suckar, obehagskänsla i magen, svaghetskänsla. En psykisk smärta som känns som en fysisk smärta. Minnen av tidigare sorger kan välla upp.

 

Hjälpbehov

  • anhöriga och vänner är mycket viktiga

  • tillåtande attityd till att uttrycka känslor

  • fysisk och psykisk värme. Filt, te, omtanke, lyhörd närvaro.

  • regelbundna måltider och sömn/vila

  • någon som är närvarande när känslorna bryter fram.

  • berätta historien vad som faktiskt hänt många gånger

  • få uttrycka och sätta ord på känslor i relation till vad som hänt.

 

 

Vanliga försvar mot att ta in den psykiska smärtan i den akuta krisen; chock- och reaktionsfasen:

  • regression – återgår till tidigare reaktionsmönster

  • förnekelse

  • projektion – lägger ut skuldkänslor på andra

  • rationalisering – skenbart förnuftsmässiga argument

  • isolering av känslor

  • undertryckande – trycker medvetet undan känslor, ofta för att skona omgivningen

  • bortträngning

 

BEARBETNINGSFAS      

Reaktionsfasen övergår successivt i bearbetningsfasen som kan pågå upp till halvår-år efter traumat.

 

Kännetecken

  • Personen tar mer och mer in vad som hänt intellektuellt och känslomässigt.

  • Händelsen integreras i psyket.

 

Hjälpbehov

  • Underlätta för personen att bearbeta vad som hänt faktiskt och känslomässigt genom att vara närvarande och lyssnande efter såväl tankar som känslor.

Hot-rädsla:

Tala kring vilka tankar och känslor som väcktes i hotsituationen. Vad kunde ha hänt? Tankar och fantasier om vad som hände, kunde ha hänt.

Förlust-sorg:

Sätta ord på bandet som brast. Sätta ord på vad som kännetecknade relationen till den förlorade personen. Vad personen betytt. Hjälpa personen tala kring vem den andra var, hur den personen var, vad personen givit. Man kan vara arg på den älskade som är borta. Man kan behöva sätta ord på också det som var negativt och dåligt i relationen.

Ansvar - skuld:

Tankar kring ansvar för händelsen och olika delhändelser Kontextuell skuld = Av sammanhanget given skuld. T ex räddningspersonal kan känna skuld vid katastrofer för att människor dör även om de inte själv begått något fel. Man råkar vara på en plats där något hemskt händer. Man klarade sig när andra dog.

 

Mot slutet av bearbetningsfasen börjar personen acceptera vad som hänt och vänder sig mot framtiden igen.

 

NYORIENTERINGSFAS

6-12 mån – resten av livet

Händelsen har blivit till ett känslomässigt ärr.

Förhoppningar om framtiden och livsglädjen har återkommit.

 

 

Familjesituationen

 

När en familj drabbas av en traumatisk händelse är det vanligt att familjemedlemmarna försöker hålla undan sina egna känslor för att inte belasta de övriga med sina känslor. Man kan tvärtom hjälpa varandra genom att sätta ord på det som nog alla tänker på och känner. Att dela lidandet med de närstående.

 

Ibland vill de vuxna skona barnen genom att inte berätta. Barnen känner ändå att något hänt. Barn klarar att ta in ett svårt besked. Vänta på barnets frågor och svara kortfattat och ärligt på dem. Viktigt att barnets upplevda verklighet stämmer med de ord som de vuxna säger. Barnen behöver få vara med sina närmaste. Barnet behöver få veta att den nära kommer att finnas för barnet och att den vuxne tar ansvar för barnet och att det finns en framtid.

 

En vuxen som har ansvar för barn sätter gärna de egna behoven åt sidan. Om det är möjligt behöver även den vuxna söka hjälp hos någon annan vuxen för att kunna fungera som stöd till barnen på ett så bra sätt som möjligt. Den vuxne behöver också kroppskontakt, en famn för att få trygghet och tröst.

 

Länk till en läsvärd artikel om sorg.

Öppna sida 1 (pdf-format).

Öppna sida 2 (pdf-format).

 

Artikel om reaktioner efter trauma.

 

Om du har några frågor är du välkommen att ta kontakt

 

Karin Wallberg

Leg läkare

Psykosomatiska Smärtenheten